Jag har en extremt dålig och fel syn på min kropp och livsstil.
Innerst inne vet jag att jag borde vara nöjd som jag är, det är bara väldigt svårt att inse det ibland. Jag får dåligt samvete för att jag sitter inne nu under kvällen istället för att gå ut och gå en promenad och då har jag ändå tränat på gymmet idag.
Oftast är jag nöjd som jag är, jag rör på mig och äter regelbunden och bra mat, även fast det händer att man fuskar ibland. Något man måste göra för att orka.
Men ändå så är det som en sten som tynger ner än när man ska sätta på sig ett par byxor och de plötsligt sitter lite tajtare än vanligt, även fast vågen inte har rört på sig och byxorna är nytvättade så sätts en process i hjärnan igång. "Oj nu är de lite tajta, dags att sluta äta på ett tag. Varför hänger fettet över byxkanten så där? Det har det aldrig gjort förut." Även fast det är precis som förut.
Jag måste lära mig att bli tryggare i mig själv och inse att man duger precis som man är. Ibland spelar ingen roll om man har underbara personer runt omkring sig som säger det, det är en process inom var och en som man måste jobba på för att slutligen kunna acceptera det.
Jag har kommit en bit på vägen, jag inser dels varför byxorna tryckte på. Jag går inte ut och springer som en tok för att försöka bli av med allt fett. Jag vill fortfarande ha lite kurvor och inte se ut som en pinne... Jag är en bra bit på väg i att bli tryggare i mig själv, dock är det som med allt annat att man måste arbeta på det.
Man duger som man är!
